Hellfire ala USMC

Under OIF klagade USMCs AH-1W besättningar på AGM-114:s höga färdbana och därmed hög nedslagsvinkel. Mot stridsfordon på långa avstånd spelar detta ingen större roll, men vid "höftskott" är det en stor nackdel. Värst är det dock vid strid i bebyggelse där nedslagvinkeln gör att RSV-strålens verkan till alltför stor del förverkas förverkas till att slå igenom väggen och primär verkan blir oftas i fel riktning. Marinkåren har alltid hållit sina TOW högt just för dess rak skottbana, möjlighet för höftskott (flygtider på 2-3 sekunder) samt dess verkan mot byggnader. Detta gick så långt att flertalet började tveka inför beslutet att AH-1Z skall beväpnas med Hellfire och TOW helt strykas från arsenalen.

Intressant nog var USMC först med att nyttja AGM-114N. En vid OIF:s start så nytt vapensystem att den precis påbörjat sluttestning. Istället för RSV/splitterladdning sitter en termobarisk (MAC) laddning i nosen på missilen. Den visade sig snabbt vara ovärderlig i SIB. Dock kvastod Hellfirens problem med inslagsvinkel. Här var man dock oftast inte oroliga över tillräcklig verkan i målet utan man ville begränsa verkan till en våning.

Tester med att få ner missilbanan började 2005 och är nu till stor del färdiga. Inlagvinekln mot mål går nu att få horisontell. Samtliga nyproducerade 114N efter oktober 2007 kommer leveras med denna mjukvara. USMC/USN kommer dock modifiera sina redan levererade robotar till samma standard.

Möjligheten att få denna kapacitet på ordinarie AGM-114 kommer utredas.