Hur gör djur?

Djur har haft en inverkan på utvecklingen inom flyg och rymdindustri. Endast ett fåtal har nått stort eller begränsat kändisskap, såsom Laika (USSR,hund,rymdprogram) och Albert (USA,apa,rymdprogram). Många andra har dock,bokstavligen, lämnat fotsteg i utvecklingen av både totalsystem,delsystem och vapenlast.

De har y-t-t-e-r-s-t sällan kommit tillbaka helskinnade från sina äventyr, många har inte kommit tillbaka överhuvudtaget.

Under en mässa i Tyskland häromveckan fick jag en fascinerande inblick inom vissa av dessa tester.

En glad engelsman hade noterat en utredning från USA där USAF stött på ett för dem svårlösligt problem vid tester med överljudsrobotar ut över Stilla havet. När de avfyrade robotar på en flack bana ut över havet ledde detta till att de valar som passerar utanför fick sin tillvaro förstörd. Valarna navigerar akustiskt och en ljudbang ledde till att deras "system" packade ihop på en permanent basis och valarna försvann i tangentens riktning och resan slutade ofta på en strand, men på vitt skiljda kontinenter.

Detta tragiska fenomen ledde till att engelsmannen började lyssna efter mer inom samma område och kom över de stackars duvorna. Denna djurart som under mycket lång tid var slagfältens budbärare hade under andra världskriget en kort karriär som luftmålsrobot.

De som läst psykologi och beteendevetenskap, har kommit över namnet B F Skinner. Det visade sig att denne man även lyckats få fram en målsökande robot. US Navy ville få fram en guidad robot som inte var lika lätt att störa ut, eller mer konkret, de ville ha en målsökande robot som var just det: målsökande. Enter the pigeon. En antagligen inte frivillig duva tränades till att picka mot flygplanssilhuetter (beteendevetenskap, handling efter motivation, oftast iform av mat). Duvan placerade långt fram i roboten i sin egen lilla cockpit och hade där en lins framför sig. Dess träning hade drillat den till att picka järnet mot den flygplanssymbol som uppenbarade sig på linsen. Träningen hade lett till att denna frenetiskt pickande duva kunde följa ett mål som rörde sig med 5tum/sekund under mer än 80 sekunder, vilket bedömdes vara mer än tillräckligt. Styrningen fungerade kortfattat så att så länge duvan pickade mot centrum av linsen vara allt bra, roboten var på kontaktkurs med målet, medan styrningsinslag behövdes om den pickade utanför centrum av linsen. Roboten skulle ha en hastighet kring 400-500mph.

Trots att projektet bedömdes som fullt fungerande lades det ner 1951. Främst på grund av att det var ett dagsystem (NVG för duvor är komplicerat?) och att räckvidden aldrig kunde bli längre än den visuella räckvidden hos duvan). Vidare visade det sig att duvans flygplansigenkännedoms kunskaper var begränsade, så vådabeskjutning var en påtaglig fara.

Allt ovanstående är helt och fullt sant.

Det är heller inte det mest bisarra systemet som testats där djur varit den vitala delen.

Vi stannar kvar i USA men flyttar till USAF. De ville få fram ett vapen som kunde slå mer totalt mot japans industrier. Den givna lösningen var självklart att fästa små bomber på fladdermöss. Dessa skulle sedan släppas i stor volym över Japan nattetid av B29 formationer. När sedan dagen började gry så skulle de troligen inget ont anande fladermössen med tickande magpaket av rutin uppsöka mörkret inne i de stora industriernas tak och, ja ni förstår. Tyvärr (?) drevs projektet till slutfas på grund av ett annat dåtida projekt vid namn Manhattan.


Sämsta lotten alla kategorier gällande bragd kontra kändisskapet har nog dock den första organismen i rymden (1946) dragit. Buga nästa gång ni kommer i kontakt med......fruktflugor.


När Columbia förintades vid sitt återinträde i atmosfären omkom hennes besättning, förutom de maskar som fanns med i forskningssyfte. De återfanns senare vid god vigör. Detta är antagligen undantaget som bekräftar regeln.


Detta inlägg är skrivet med dåligt samvete. Jag har de senaste veckorna tuffat runt mellan hemmet-Järfälla-Linköping-Halmstad-Hamburg och nu Halmstad igen. Det går inte att bolla Undstunden samtidigt som jag gör detta.

Till de som jag vid en föreläsning nu lovat en redogörelse av Karbalaräden: Den kommer troligen till helgen