Israel Vs Hizbollah

Israel anslöt sig i och med offensiven in Libanon till skaran som nyttjar sig av vapenbärande UAV. Det är med stor sannolikhet Heron UAVer beväpnade med Spike pv-robot, möjligen även Hellfire diton. Vapeninsatserna tros ha varit begränsade,men faktum kvarstår att det inte är enbart USA som nyttjat beväpnade UAVer senaste åren. Med detta så hamnar Spike bredvid Hellfire och Viper Strike som de robotar som nyttjats operativt av obemannade luftfarkoster. Israel håller även på att utveckla Lahat, en robot som är något så udda som en pv-rbot som dels kan avfyras genom en stridsvagns eldrör (105 eller 120mm) eller från lavett på hkp/UAV. Det är inte helt omöjligt att även denna robot redan testats operativt. IAI har även visat stort intresse för den nästa generationens 70mm raketer (laserguidning).

Ni märker att jag undviker termen UCAV. Detta är för att jag egentligen inte ser tex en Hellfire beväpnad Predator UAV som en UCAV. Då får jag direkt frågan: Men är den inte en UCAV?. Jo det är den utan tvekan, fråga till exempel Qaed Senyan al-Harthi eller Abu Hamza Rabia och deras brist på svar bekräftar ett jakande svar från mig. Dock är det som vanligt med mig och grundsyfte. Predator är från botten upp designad som sensorspanare. Vid senare tidpunkt har man kommit på att vingarna kan bära en AGM-114 var (fascinerande med tanke på hur de vingarna ser ut). Okunskapen om denna kapacitet hos egen trupp har vid flera tillfällen lett till att den inte kallats in i strid eller gjorts så vid ett senare än optimalt tidpunkt, tex vid striden om Takur Ghar.

En UCAV för mig är Neuron, X-45 och andra från början optimerade vapenplattformar. Jag vet att mitt resonemang inte håller i domstol, men är glad ändå.

Tillbaks till topic.

Den primära uppgiften för Israels UAV styrkor var dock klassisk: sensorspaning för markbefälhavare, belysning av mål för LGB eller AGM-114 samt BDA efter vapeninsats. De jobbade särskilt mycket med det nyaste helikoptertillskottet till IDF: AH-64D Saraf. Denna attackhelikopter, som nog kan anses som den mest avancerade Apachen i tjänst, var den rotarywing maskin som flög längst in över Libanon (troligen exkluderat SF insättningar). UAV+Saraf kombinationen var först att slå mot Beiruts flygplats och fick även stort antal punktmål. AH-64A och D enheterna var mycket aktiva under hela offensiven och förlusterna kan skrivas till minst 3 helikoptrar, där två stycken AH-64A fick en Midair kollision medan en AH-64D har förlorats i strid (AAA, men ett annat alternativ under utredning är eget 155mm art).

Den enda bemannade maskin som bekräftats som nedskjuten av Libanesisk/Hizbollahisk är en CH-53 som sköts ned med hjälp av en pv-robot (11 Augusti, bekämpades strax efter den landsatt sin del av en luftlandsättningsoperation av regementes storlek, södra Libanon)

Minst en Israelisk UAV sköts ned av Syriskt luftvärn (29 juli?, enligt Al Jazeera 30 juli). Den ena sidan åberopar att UAVen följde en underhållskonvoj från Syrien till Hizbollah, medan den andra sidan hävdar att UAVen var inne på eller nära Syriskt luftrum. Dagen efter incidenten genomförde IAF torranfall på låg höjd mot Syriens presidentpalats.

Ett obekräftat antal (3-7st) UAVer nyttjade av Hizbollah sköts ned av Israeliska luft och markförband. Några av dessa var hemmabyggen medan några var av Iranskt ursprung ( de senare hade FLIR och opererade därmed om natten)

Israeliska flygvapnet har själva varit kritiska till sin insats främst vad gäller lokalisering av raketramper, även om de först rapporterade ”glädjesiffror” om att 2/3 av Hizbollahs långdistanskapacitet slagits ut, något som nu tagits tillbaka. Överlag flögs alla attackföretag med fixedwing maskiner på hög höjd, lång utom räckhåll för eventuella MANPADS. Vid vackert väder nyttjades både JDAM samt LGB och vid moln nyttjades den tidigare eller båda två om UAV kunde belysa målet under molnbasen.